justinaaaa

Jag började en dag för ungefär ett år sedan att gå på en vandring. Det gick rätt så bra i början och sen blev det kanske till och med lite bättre och jag började se nån slags framtid framför mig som jag aldrig riktigt gjort förr. Men efter en stund kom jag till en vägkorsning och viste inte vilken väg jag skulle ta så jag bara gick och tänkte inte mer på det, men det visade sig att jag hade jag tagit några små steg åt fel rikting och gått ut på tunn is.. Märkte det inte förän jag började höra hur det började små knaka och jag kände hur det vaklade till lite, jag försökte försiktigt att vända mig om och gå tillbaka men isen hade börjat spricka lite lätt så fick ta en liten omväg runt för att inte fall ner. Men min nya väg var rätt så svår ändå och jag mötte på flera problem som gjorde att isen började spricka runt mig på detta ställe oxå.. Jag ville skynda mig tillbaka in till stadiga och fasta land men jag han inte.. Isen sprack under mina fötter och jag föll ner.. Jag kämar och kämpar för att ta mig upp, för här vill inte vara, jag vill vara på torra och varma land.. Och när jag kommer upp här ifrån så ska jag gå raka vägen in till land och gå tillbaka till rätt väg för här vill jag som sagt inte vara.. Här ser jag ingen framtid, inget hopp.. Här känner jag ingen lycka, ingen glädje, ingen värme.. Men det gjorde jag medans jag gick på rätt väg så nu tänker jag gå tillbaka, gå tillbaka och göra allt bättre.. för såhär vill jag verkligen inte ha det.. Jag vill va hos dig.. utan dig finns det inget av mig.. Du betyder allt ♥